» Hoppning

Jag funderade häromkvällen på det här med hoppning. När jag hade Lorden tyckte jag alltid att det var lite obehagligt att hoppa, då han var expert på att slå på en nit när man minst anade det. Lorden hade egentligen alla förutsättningar för att tävla i hoppning, han hade en bra galopp med en bra rytm.

Det enda som egentligen saknade hos Lorden var viljan, vissa dagar hade han helt enkelt inte lust att hoppa - och andra gånger förvånade han alla genom att gå som en klocka.

Jag tror att han och jag vägrade ut oss i hälften av våra starter, det var de gångerna han gick och gjorde det bra som valde att jag ändå fortsatte att kämpa med honom. Dock tyckte jag alltid att han var lite obehaglig att hoppa, även om det samtidigt var superroligt.

Med Trisse upplever jag inte det obehaget, förvisso är han inte uppe på 80-90-1m höjd som Lorden var. Trisse börjar jag lita mer och mer på, han har förstått grejen med hoppning mer och mer och har änsålänge varit totalt otittig. Han har heller aldrig slagit på en nit (peppar peppar...) dock har han smitit på sidan ett par gånger på grund av ryttarmissar - men inte mer än så.

Jag tror också att Trisse en dag kommer upp i samma höjder som Lorden var på. Kan jag få en 13-årig häst (som aldrig hoppat tidigare) utan skalle att träna 110cm banor hemma så vore det väl konstigt om jag inte kunde få upp Trisse (som bara är 8 år) på åtminstone 90cm höjder i framtiden.

90 cm är inget orimligt mål, även om det idag ligger långt långt borta. Först måste vi ordna upp galopperna, och det kan ta år. Det får ta den tid det tar, och kanske kommer vi aldrig upp på 90-höjder heller, det får tiden utvisa. Jag tror dock starkt på Trisse, han har nämligen något som Lorden saknade - skalle för denna uppgift.

Jag har ju sattit upp 60cm på tävling som ett mål för i år. Jag tror (med tanke på hur han kändes i tisdags) att detta mål absolut inte är långt borta. Inte alls.

Nästa vecka åker vi på blåbärshoppning och hoppar 50 cm två gånger, och jag känner mig helt lugn. Mina nerver brukar annars börja spöka veckor innan. Det enda jag i så fall är nervös över, är hur han ska reagera på de gigantiska speglarna i Vilstas ridhus. Hoppningen tror jag verkligen inte blir några problem :-)




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback